

24
mar
Skrivet klockan 13:36 | 0 kommentarer
Lallar runt här hemma i sanden... Hunden ligger i hallen och snarkar och tekoppen står brevid mig här vid datorn så jag borde vara gansk lugn och harmonisk...
Men jag håller på att planera, packa och fixa inför morgondagen och resan ner till Skåne. Har inte varit nere sen i november när lilla morfar fyllde år så nu är det dags att hälsa på och kanske få mina julklappar??
Har sand i hela lägenheten som stör mig som fan, hela hålan jag bor i täcks av ett mysigt täcke av sörja och sand. Och hunden är mer än villig att dra in denna sanden när han kommer in....
Anledningen att jag ska till skåne är att jag och Elin ska kolla häst, 25 eller 26 stycken är det vi ska titta på så håll tummarna för att vi hittar en riktigt mysig en :D
Ska se om jag hinner vara social när jag är nere i Skåne men risken är liten, får komma ner nån annan gång när jag inte har så mycket inplanerat.
//Olivia
08
mar
Skrivet klockan 12:43 | 0 kommentarer
Har chockat min omgivning och tagit studieuppehåll denna terminen. Inte för att vara elak men för att jag helt enkelt var sjukt less på att ta lån på 5000 i månaden och få totalt 8 timmar undervisning för dessa pengar.
Istället för att plugga livnär jag mig nu som timvikarie inom LSS. Man skulle ju kunna tro att det va ett nerköp för mig men nej, tvärtom så har jag vettiga arbetsuppgifter som jag trivs med och som ger mig betalt (alltså inga lån denna terminen) och timmar finns det. De tre första veckorna i mars har jag fått totalt 86,5 timmar att jobba varav 52 timmar gjordes förra veckan.
Det finns inte mycket som slår skrattet som bubblar upp från folk med Downs syndrom när de blir uppriktigt glada för något :D
Just nu ser det ljust ut på min världskarat snön börjar smälta, valp är beställd, jag har pengar så att jag klarar mig och körkortet är inom räckhåll :D
//Olivia
27
feb
Skrivet klockan 23:14 | 1 kommentarer
Nu tänkte jag försöka starta upp bloggen igen, på ett nytt och positivt sätt hade jag tänkt.
Försöka lämna det negativa bakom mig eller att iaf inte gräva ner mig i det...
Så nu är det bara att ta tag i bloggandet igen och börja skriva :D
//Olivia
22
okt
Skrivet klockan 23:53 | 0 kommentarer
Jodå hon kom, hon segrade och sen blev hon besegrad. Just nu är hon tillbaka i östergötland, helt själv OCH JAG HATAR DET!!!! Klarar inte av att var den som tar de vuxna besluten när det finns folk som är mer än dubbelt så gamla som jag som borde hjälpa istället för att stjälpa. Känner mig uppriktigt sagt sviken, hittar verkligen inte nåt bättre ord just nu.. Har inte kunnat sova ordentligt och har gått ner tre kilo pga stressen de senatse veckorna...
Allt detta ha varit jobbigt för mig och för människorna i min närhet särskilt M som inte velat/orkat pratat med mig om det. Tyvärr så är det mitt sätt att hantera saker så jag blev lite sur då.
Därför har jag ventilerat detta med mina vänner och det känns nu bättre. Vissa vänner har verkligen ställt upp <3
Pyret Jag finns här för dig ifall du vågar lämna igen, jag gör inte som de andra gjorde. Hos mig kan du alltid känna dig säker det lovar jag!!!
Ett särskilt tack till en viss vän som har stått ut med flera hundra sms de senaste dagarna och som ringer på kvällarna för att höra hur det är med mig!!! och till underbara E som låter mig älta och kommer med goda råd, som håller mig ovanför vattenytan just nu
/Olivia
13
okt
Skrivet klockan 16:33 | 2 kommentarer
I morgon vid den här tiden hoppas jag att jag har dig här, jag hoppas att vi gråtit färdigt och att jag kan få bjuda dig på bio, jag hoppas att vi har lugnat ner oss lite så vi kan ha lite distans till detta.
Ta steget, jag är både din fallskärm och ditt säkerhetsnät och jag finns här!!!